Charon

Charon är den största månen av Plutos alla fem kända månar och med en diameter mellan 1 207 och 1 212 kilometer är Charon ungefär hälften så stor som Pluto. Vi visste inte mycket om Charon innan ankomsten av den obemannade rymdsonden New Horizons i juli 2015. New Horisons skickades iväg den 19 januari 2006 från Cape Canaveral, Florida, USA och hade som primärt mål att fotografera och studera Pluto och dess månar. Efter att detta mål är avklarat fortsätter sonden vidare för att studera himlakroppar mellan 50 till 100 kilometer i diameter som befinner sig i Kupierbältet.

Rymdsonden passerade Charon med ett avstånd på ca. 27 000 kilometer och skickade tillbaka bilder på en värld som ingen hade kunnat förvänta sig att hitta. Forskarna antog att Charon skulle vara mer lik vår egen måne, med en yta översållad av kratrar och regolit men istället hittade man en värld med ytegenskaper som överträffade allas förväntan med både djupa dalar och höga berg.

Forskarna blev förvånade över bristen på kratrar på Charons yta. Man hade antagit att med tanke på på Charons plats i det yttre solsystemet skulle dess yta vara översållad av kratrar, men så var inte fallet. Under dess förflutna måste månen ha träffats av många olika objekt från rymden och den enda förklaringen till bristen av kratrar är att någon form av geologisk aktivitet har eroderat kratrarna.

Rymdsonden skickade tillbaka bilder på en värld som ingen hade kunnat förvänta sig

Upptäckten av ett stort system av raviner som sträcker sig mer än 1 600 kilometer över Charon yta ger stöd åt teorin och är samtidigt ett väldigt tydligt bevis på geologisk aktivitet. Ravinsystemet är fyra gånger större än den välkända kanjonen Grand Canyon och dubbelt så djupt i vissa områden. Detta komplex av raviner är ett bevis på ett kaosartat förflutet som omvälvts av geologisk aktivitet i Charon tidiga historia.

Ytan har dessutom mindre antal stora kratrar söder om Charon ekvator som kallas Vulcan Planum, än området norr om ekvatorn. Denna jämnare yta är ett påtagligt tecken på ny ytbeläggning men forskarna är fortfarande inte riktigt säkra på vad som kan ha orsakat detta. En teori är eventuella kryovulkaner, eller isvulkan, som spytt ut flyktiga ämnen som vatten, ammoniak eller metan, till skillnad mot vanliga vulkaner som spyr ut lava. En annan teori som diskuteras bland forskare är att det kan ha varit en underjordisk ocean av flytande vatten som någon gång i sitt förflutna frös och orsakat en volymförändrinng. Denna volymförändring kan ha orsakat att ytan på Charon spruckit så pass mycket att vattenbaserad lava nått ytan och fyllt igen kratrarna.

Kommentarer

  • Bli först med att lämna en kommentar!

Lämna en kommentar

Bild: NASA