Under de senaste åren har det gått att läsa om Supermånen i nyheterna och i sociala medier. Men vad är en supermåne, varför uppstår de och hur kan du bäst se en supermåne? Detta reder vi ut!

Astrologen Richard Nolle definierade termen Supermåne som en nymåne eller fullmåne som inträffar när månen är nära sitt närmaste avstånd av sin bana till jorden. Denna definition ger oss cirka 4 till 6 supermånar per år. Månen kan vid dessa tidpunkter se upp till 14% större ut och lysa 30% starkare.

Den astronomiska termen för supermåne är perigeum-syzygy vilken man utan tvekan kan säga inte är lika medryckande som termen ”supermåne. 1979 började Richard Nolle kalla fenomenet för Supermåne och sedan dess har termen i över 30 år tillika kommit att användas av såväl massmedia som astronomer för att på ett enkelt sätt kunna beskriva fenomenet.

Vad är en supermåne?

När månen kretsar kring jorden, går den igenom sina olika månfaser som styrs av månens position i förhållande till jorden och solen. När månen är på motsatt sida av jorden från solen ser vi en fullmåne och när månen och solen är på samma sida av jorden uppstår en nymåne.

Månen kretsar inte jorden i en perfekt cirkel. Istället kretsar den jorden i en ellips, eller oval, som tar månen närmare och längre bort från jorden i sin omloppsbana. Den längsta punkten i månens omloppsbana kallas för apogeum och är i genomsnitt ca. 405 500 kilometer från Jorden. Dess närmaste punkt kallas för perigeum, vilket har ett genomsnittligt avstånd på cirka 363 300 kilometer från jorden.

Det tar månen 27 dagar att slutföra ett varv runt Jorden och under dessa 27 dagar når månen både sitt apogeum och perigeum.

Fullmånar kan inträffa när som helst längs månens elliptiska omloppsbana, men när en fullmåne inträffar vid eller nära perigeum kan den upplevas som lite större och ljusare ut än en typisk fullmåne.

Det är vad termen ”supermåne” hänvisar till.

Eftersom supermåne inte är en officiell astronomisk term, finns det inte heller en klar definition om hur nära perigeum fullmånen måste vara för att få kallas ”super.”

I allmänhet används supermåne för att hänvisa till en fullmåne som inträffar 90% eller närmare perigeum.

När termen supermåne ursprungligen myntades användes den också för att beskriva en nymåne i samma position, men eftersom nymånen inte är lätt synlig från jorden används den sällan i det sammanhanget längre.

En mer exakt och vetenskaplig term är ”perigeum-syzygy.” Syzygy är anpassningen av tre himlakroppar, i detta fall solen, månen och jorden. Men det rullar inte riktigt av tungan lika lätt som supermåne.

Supermånens betydelse

Som det störtsa och ljusaste objektet på natthimlen är månen ett vanligt riktmärke för många amatör- och proffsastronomers teleskoper. Månen är även ofta en viktig inspirationskälla för många människor, allt från blivande rymdforskare, till ingenjörer, artister och konstnärer.

Supermånen är dessutom ett utmärkt tillfälle för lärare att knyta samman de koncept som lärs ut i klassrummet till något studenterna utan tvekan har, eller kommer att höra om. Eleverna kan t.ex. föra en måndagbok, studera månfaserna eller tillämpa sina matematiska kunskaper för att observera supermånen.

Som med mycket annat i dagens moderna samhälle kan felaktig och vilseledande information om månen och supermånen leda till förvirring och frustration. Det är viktigt att vi reder ut vad som är riktig och felaktigt information.

Supermånen är större än en vanlig fullmåne

När ett objekt kommer närmare åskådaren som tittar på objektet, så ser objektet större ut. På samma sätt kommer supermånen att se större ut än en genomsnittlig fullmåne.

Vid sin extrem är supermånen 14% större i diameter än den minsta fullmånen.

Värt att tänka på är att en 14% ökning av den uppenbara storleken på något som kan täckas med en fingernagel på en utsträckt arm inte kommer att upplevas som något betydligt större.

Till skillnad från jämförelser sida vid sida som här ovan är det näst intill omöjligt att jämföra en supermåne med en typisk fullmåne från bara minnet.

Supermånen är ljusare än en vanlig fullmåne

Fullmånen är vanligtvis väldigt ljus på natthimlen, men supermånen är ännu ljusare!

Solljus som reflekteras från månen under en normal fullmåne är tillräckligt starkt för att kasta skuggor på marken. Men under en supermåne kan ljusstyrkan öka upp till 30% som ett resultat av att månen är närmare jorden.

Detta fenomen kan förklaras av den inversa kvadratlagen.

Ljusföroreningar från stadens kraftfulla ljus kan också minska hur ljus en supermåne upplevs. Att titta bort från ljusa gatubelysningar, eller ännu bättre, åka utanför staden, kan hjälpa en åskådare att bättre uppleva ökningen av ljusstyrkan.

Som med månens storlek är det nästintill omöjligt att jämföra ljusstyrkan från en supermåne med en typisk fullmåne från bara minnet. Istället behöver man använda sig av en sida-vid-sida jämförelse.

Dramatiska bilder berättar inte sanningen

I nyheter och social media lyfts ofta vilseledande bilder på supermånen fram. Bilderna är ofta mycket dramatiska och föreställer en enorm måne tillsammans med en byggnad eller andra objekt.

• 

• 

• 

• 

• 

Denna typ av fotografier är tagna med en speciell teknik där man använder ett långt telebojektiv för att fota månen bredvid en byggnad eller något annat objekt. Effekten gör att månen ser ofantlig stor ut jämfört med omgivningen.

Denna fototeknik kan leda till storslagna fotografier, men har inget att göra med supermånen. Faktum är att denna typ av foto kan tas under vilken månfas som helst men de kommer troligtvis att användas främst för att skönmåla supermånen.

Det finns också bilder som har redigerats för att felaktigt dramatisera storleken på supermånen.

Båda dessa typer av bilder kan leda till att barn och vuxna tror att de har gjort något fel när de fotar månen med sin mobiltelefon. Eller, för att i värsta fall, tro att astronomi inte är något för dem, vilket inte är sant!

Supermånen leder inte till naturkatastrofer

Havets tidvatten orsakas av gravitationskrafterna från både solen och månen och vissa teorier antyder att supermånen kan påverka dessa krafter som i sin tur kan leda till extrema naturkatastrofer.

Det finns däremot ingen grund för att så skulle vara fallet. Naturkatastrofer är inte vanligare under supermånar och tiden strax innan och efter.

Variationen av månen dragningskraft mellan perigeum (då månen är närmast jorden) och apogeum (då månen är längst ifrån jorden) är grovt räknat 23%. Det låter kanske mycket men uppgår emellertid till mindre än två tiotusendelar av månens massa.

Denna skillnad i dragningskraft skulle, om vi räknar på en människa som väger 80 kg, innebära en skillnad på ungefär 73 milligram, eller 1/19 dels massa av ett gem, mellan månens perigeum och apogeum. Om vi tar en fullmåne som befinner sig i sin bana närmast Jorden uppgår denna effekt till ungefär 110 milligram, motsvarande 1/12 dels massa av ett gem.

I båda fallen är effekterna obetydliga och avsevärt mindre än de dragningskrafter vi stöter på dagligen så som att vara nära ett berg eller en stor byggnad.

Så trots vad felaktiga och icke-vetenskapliga spekulanter kan förslå så orsakar inte en supermåne extrema naturkatastrofer som t.ex. översvämningar, jordbävningar, bränder, vulkanutbrott, hårt väder eller tsunamier.